Regionpolitiker i VGR eniga – Det behövs fler dietister!

Enligt Socialstyrelsens riktlinjer ska insatser för att förebygga och behandla livsstilsrelaterade sjukdomar göras främst via patientcentrerade samtal kring hälsosamma matvanor, fysisk aktivitet, alkohol och tobak. Förutsättningarna för olika regioner och kommuner varierar stort och för att skapa en mer jämlik och rimlig tillgång till dietistkompetens krävs betydligt fler tjänster i primärvården. 

Som en del i ett långsiktigt lobbyarbete för fler dietisttjänster inom primärvården arrangerade Dietisternas riksförbund (DRF) i slutet av augusti ett dialogmöte kring det hälsofrämjande arbetet i Västra Götalandsregionen. Politiker från de flesta partier (S, M, Mp, Fp, C, Kd) passade på att visa upp sin politiska agenda avseende vården, med särskilt fokus på dietistkompetens i primärvården. Samtliga ledamöter i Hälso- och sjukvårdsutskottet i Västra Götalandsregionen hade bjudits in till dialogmötet som även lockade en stor grupp åhörare till Bohusläns museum i Uddevalla.

Karin Kauppi inledde med en presentation av bakgrunden och motiv för att arrangera mötet. Karin Kauppi är legitimerad dietist och projektkoordinator för DRF:s levnadsvaneprojekt som syftar till att sprida kunskap om Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. Totalt samverkar sex olika professioner. Utöver dietister är bland annat läkare, fysioterapeuter och sjuksköterskor med i arbetet.
Sverige är först i världen med riktlinjer för levnadsvanor och sjukdomsförebyggande metoder. Socialstyrelsen finansierar arbetet och har tagit fram riktlinjer som presenterades hösten 2011.

Därför behövs riktlinjer

Ohälsosam livsstil är ett globalt bekymmer och många sjukdomar går att förebygga. 80 procent av världens hjärtkärlsjukdom, 90 procent av diabetes typ 2, och 30 procent av all cancer bedöms enligt Världshälsoorganisationen WHO kunna förebyggas genom en mer hälsofrämjande livsstil.

I Sverige har hälften av alla kvinnor och 65 procent av männen minst en ohälsosam vana. Det saknas en enhetlig praxis för hälsofrämjande arbete i vården. Riktlinjerna skapar en mer jämlik vård bland annat eftersom ohälsosamma vanor är mer vanligt i socialt utsatta grupper.

– Vi behöver jobba längre och ha fler friska år: Vi har inte råd att inte arbeta förebyggande. Levnadsvanorna behöver komma högre upp på den politiska agendan och vi behöver verktyg och struktur för att arbeta mer effektivt, framhöll Karin Kauppi.

– Ohälsosamma matvanor är det som bidrar mest till sjukdomsbördan i Sverige. Enligt Socialstyrelsen anser vårdpersonal generellt att matvanor är den levnadsvana som är svårast att jobba med. När det gäller alkohol och tobak, gäller ”ju mindre desto bättre” och vad gäller fysisk aktivitet ”ju mer desto bättre”. Maten är mer komplex.

Riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder är evidensbaserade och bygger på fakta kring hur man bäst bemöter personer som kommer till vården. Svenskarna har ett stort förtroende för hälso- och sjukvårdens personal och vill gärna ha hjälp och stöd i att ändra sina vanor.

– Vi behöver jobba hälsofrämjande med individen i centrum. Patienten behöver få en känsla av kontroll och att vanorna spelar roll, man behöver motivation och verktyg för att förändra. Samtal utförda på rätt rådgivningsnivå och av vårdpersonal med rätt kompetens ger resultat, har god evidens och är kostnadseffektiva!

Jämlik individualiserad vård – i team

Matvanorna har stor betydelse i alla stadier i livet och spelar en viktigt roll för att förebygga och behandla kroniska sjukdomar. Kroniska sjukdomar kräver livslång behandling.

– Vi tänker ofta på övervikt när vi pratar om ohälsosamma matvanor, men en person som inte får i sig tillräckligt mycket näring har också ohälsosamma vanor. Undernäring belastar samhällskostnaderna lika mycket som övervikt och fetma.

– Satsningen på att vården i högre utsträckning ska uppmärksamma levnadsvanornas betydelse för hälsan fortsätter, berättar Karin Kauppi. I år och tre år framöver har regeringen avsatt pengar i en nationell strategi för att förebygga och behandla kronisk sjukdom, som specifikt lyfter tre förbättringsområden. Vården behöver bli mer patientcentrerad, mer kunskapsbaserad och bättre på att förebygga och upptäcka kroniska sjukdomar. Rådgivningen handlar inte bara om att ”ge råd” utan även att vi skapa dialog och stödja till dem som behöver få till stånd en förändring.

Tillgång till primärvårdsdietist varierar väldigt i olika län och olika landsting. I Västra Götalandsregionen har primärvården 1 dietist per 120.000 vuxna invånare, i Uppsala 1 primärvårdsdietist per 25.000 vuxna. Vissa landsting saknar helt dietister i primärvården.
Eftersom allmänna sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande kostråd måste anpassas individuellt kräver det yrkespersoner med kunskaper om nutrition och matvanor. När det saknas dietist finns inte tillgång till den specialistvård som personer med exempelvis hjärt-kärlsjukdom och/eller diabetes behöver. Dessa patienter vårdas ofta inom primärvården.

Dietisternas riksförbund vill bidra till matglädje och livskvalitet, och att maten blir en naturlig del av prevention och behandling. DRF vill också verka för en ökad samverkan med andra aktörer och yrkesgrupper, mer arbete i team och att människor ska erbjudas en jämlik och kunskapsbaserad vård, oavsett var man bor.

– I Sverige jobbar vi ofta i ”stuprör” medan många andra länder, som Nederländerna och Storbritannien, har ett betydligt mer utvecklat och etablerat teamarbete. Nutritions-kompetensen är ofta den svagaste länken i svenska vårdteam, konstaterar Karin Kauppi.

Politikernas tur…

Efter Karin Kauppis inledning tog panelen av politiker vid, under ledning av kvällens moderator; Lena Ljungkrona-Falk.

Carina Åström (s) ordförande i NU-sjukvården

– Insatserna i primärvården är viktigast. Vården måste fördjupas istället för att man ”gör smått”. Fokus sätts på grupper med speciella behov: t ex Seniorhälsan där alla över 65 år erbjuds ett samtal i syfte att fånga upp individer i tid. Hälsan är ojämlikt fördelad. Om vi ska uppnå de kvalificerade rådgivande samtalen måste vi våga prioritera. I vårdvalet finns en inbyggd politisk konflikt; likriktning som krävts för konkurrensneutralitet leder till att vissa professioner inte finns med. Kvalitet utvärderas inte och värdesätts inte på rätt sätt.

Nicklas Attefjord (mp) ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden

– De med störst behov ska få tillgång till dietist, såväl som till andra specialister. Alla kan inte gå under samma vårdrutiner, den som har större behov ska få mer resurser. De som kan ta ansvar för sin behandling ska få göra det.

Tillgängligheten till specialiserad vård är inte tillräcklig idag. Det handlar ofta om att man inte kan uttrycka sitt behov vilket leder till att t ex personer med annat modersmål och med lägre utbildning blir diskriminerade. Nytt vårdval inom rehabilitering och primärvård ska utvärderas under nästa mandatperiod.

– Om dietistkompetens ingick i kravspecifikationen skulle tillgängligheten öka – men räcker dietisterna då? Det kan vara svårt att sätta ett skall-krav på dietistkompetens i glesbygden, kanske det hindrar att vissa aktörer kan bli godkända.

Jonas Andersson (fp) vice ordförande i regionens hälso- och sjukvårdsutskott

– Vi har alla som individer ett eget ansvar för vår hälsa. Men för dem som av olika skäl inte har möjlighet att ta det ansvaret behöver vi ge stöd. Regionuppdraget antogs i våras, med målsättning att träda i kraft 2017. Dock saknas ett finansieringsbeslut. Det är en besvikelse att det går så trögt och detta är ett tecken på hur lågt frågan prioriteras. Vi ska inte skylla på systemet, det är politiken som styr systemet som styr.

– Rökning och alkohol är lättare att ta till sig, men mat-riktlinjerna blev lite futtiga. Vi hade höga ambitioner vad gällde antalet dietisttjänster och anställde ett flertal. I samband med vårdvalet ställdes allting på sin ända. Ett utbildningssystem som utbildar 80-90 dietister per år är inte tillräckligt om dietisttätheten ska ökas till 1 dietist per 60.000 patienter.

Dietistkompetens ingår inte i vårdvalet eftersom den politiska styrningen inte har beställt tjänsten. Därför finns det inte fler dietisttjänster i primärvården. I socialt utsatta områden är det särskilt svårt.

Martin Andreasson (m) oppositionsråd

– Sjukdomsförebyggande arbete är ett angeläget område och otroligt viktigt. Tidiga insatser är vårt första och största fokus. Det handlar om barn och ungdomar, matvanor, psykisk hälsa och mer rörelse.
Många är emot detaljstyrning men kanske det är vad som krävs för att nå de resultat man vill ha. Dessa initiativ borde kunna tas på mer frivillig basis, men så har inte skett. Vi behöver bli bättre på att följa upp, t ex i nationella kvalitetsregister. Kanske behöver man fler dietister för att nå de mål som man sätter upp.

Hur kan man få patienten att ta större ansvar för sin egen hälsa? Allt måste kanske inte ske inom hälso- och sjukvården. Vidare måste vi jobba mer framåt med forskning. Att utvärdera läkemedel är lättare än att undersöka konsekvenserna av motiverande samtal.

Monica Selin (kd) regionråd

– Vårdpolitiken ska syfta till att främja hälsa och förebygga sjukdom. Vi vill möjliggöra för vårdcentraler att bli hälsocertifierade, inrätta livsstilsmottagningar och implementera en samtalsstrategi där alla olika professioner integreras så att samtalen samordnas, t ex BVC, skolan, etc. Dietisterna har en väldigt viktig roll.

Större valfrihet i måltiderna på sjukhus innebär större möjlighet att välja, vilket motverkar undernäring i vården. Barn och unga är viktiga grupper; t ex strategi för allergisjukdomar; förebyggande och behandling. Alla > 85 år ska ha rätt till äldreboende, utan behovsprövning.

Cecilia Andersson (c) regionpolitiker.

– Problemen som finns i samhället kan inte lösas med mer sjukvård, men om vi inte löser dem krävs mer sjukvård. Vi vill inrätta familjecentraler, t ex med kurser för unga föräldrar. Familjecentralerna ska kopplas ihop med elevhälsan så att man inte tappar kontakten när BVC inte längre har ansvaret. Och vi behöver satsa mer på ungdomsmottagningar.

Vi behöver fyra delar för att må väl: Äta gott, motion och sömn, glädje och den sociala gemenskapen. Alla har ett eget ansvar, men många saknar kunskap att ta det ansvaret. Motiverande samtal behövs i varje instans, vid varje tillfälle. Livsstilsförändringar behövs för att ge fler friska år. 
Förebyggande vård handlar om arbetet på vårdcentralen, och även kompetens i kommunerna behöver höjas. Äldrehälsovårdsprogram borde finnas, liknande de som finns inom BVC.

Debatten fortsatte…

– 25 nya dietisttjänster kostar ca 25 miljoner. Är vi beredda att satsa de pengarna? JA, säger Jonas Andersson. Sjukhusmaten är en het fråga som alltid skapar stort engagemang. Men de flesta regioninvånare ligger inte på sjukhus. Kosten utanför sjukhuset tar vi inte lika på stort allvar – det borde vi göra. Många av de som kommer in till vården är undernärda.

Dietister i publiken tog ordet

Elisabet Laurell är ensam primärvårdsdietist i Göteborg. Hon arbetar främst med undernäring hos människor i olika åldrar. Dessa patienter belastar ofta akutsjukvården och det vore mer kostnadseffektivt att ta hand om dem tidigare. Elisabet fascineras över att regionen har råd att inte ha fler dietister inom vårdcentralerna.

Maria Bengtsson är primärvårdsdietist och har en 80% tjänst; på tre olika vårdcentraler, i tre olika kommuner. De tre vårdcentralerna har ganska god ekonomi. Maria Bengtsson belyser det faktum att vårdcentraler som har de största behoven har inte råd att ta in dietist.

– De individer som inte har resurser har inte möjlighet att ta eget ansvar. Vi får ofta höra ”hur får jag tag i en dietist?” men man kan bara hjälpa dem som är listade på en vårdcentral som har dietist på plats.

Politikerna efterlyste mer samverkan mellan dietister i kommun, primärvård och slutenvård:
– Vi vill att dietisterna ska vara heltidsanställda i en gemensam producentneutral organisation. 
Dietister behövs i många olika sammanhang, bland annat psykiatri och tandvård. Vi vet att varje satsad krona ger 4 kr tillbaka, men det är svårt att investera; budgeten läggs ett år i taget.
Katarina Wretling, övertandläkare vid Folktandvården i Västra Götalandsregionen, påtalade att tandvården också behöver dietister. Dietisten har en viktig roll i samverkan med tandvården. Karies är en sjukdom som orsakar mycket skada och kostar mycket pengar. Många riskpatienter för undernäring kan upptäckas tidigt i samband med tandläkarbesök.

– Vi vill inte skapa organisationsmurar, säger Carina Åström. Alla vårdverksamheter som ser ett behov måste ha rätt att sina patienter till den som har rätt kompetens. Om tandvården behöver mer resurser för att köpa tjänster från dietist ska de få det. Det handlar om att se individens behov och att hitta de individer som behöver stöttning.

Lena Ljungkrona-Falk avslutade dialogmötet

– Dietisternas riksförbund är angelägna om att primärvårdsdietisten inte blir en partipolitisk angelägenhet. Nutritionen är grundläggande för oss alla. Det måste finnas tillgång till dietister både på primärvårds- och sjukvårdsnivå. Dietister är den yrkesgrupp som kan kostfrågorna och ska arbeta med dem. Oro för att det inte ska finnas utbildade dietister att tillgå får inte lägga locket på debatten. Den dagen det skapas fler tjänster kommer det att finnas kompetent personal – det vill säga dietister – för bemanna att dem.

DRF:s ståndpunkt

Våra matvanor har central betydelse för hälsa och livskvalitet. Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder fastställdes 2011 och behandlar bland annat hur samtalen om matvanor i hälso- och sjukvården bör gå till. Riktlinjerna är nu på väg att införas i Västra Götaland.

Dietisternas Riksförbund vill verka för att arbetet med ohälsosamma matvanor, inklusive undernäring och andra tillstånd som kräver kost- och nutritionsbehandling prioriteras högre, att människor erbjuds jämlik vård i form av kunskapsbaserad och kvalificerad rådgivning, oavsett var i Västra Götaland de bor eller vem de är, samt uppmuntra till ökat samarbete mellan professionerna inom hälso- och sjukvården vad gäller arbetet med hälsosamma levnadsvanor.

Text: Kajsa Asp Jonson, för DietistAktuellt

Kommentera