Hej Anna Jörnvi!

Vem är Anna Jörnvi?

Anna Jörnvi är uppväxt utanför Lund och flyttade till Uppsala 2014 för att läsa till dietist. Efter jobb som primärvårdsdietist i Stockholm och Uppsala gick jag tillbaka till skolbänken och har därmed en masterexamen i kostvetenskap. Efter totalt 6 år i Uppsala blev min sambos längtan tillbaka till huvudstaden för stor och sen augusti 2020 bor vi i Stockholm.

Mitt engagemang i DRF började som sekreterare i DRF Uppland. Efter två år sökte jag mig vidare och är sedan mars 2020 vice ordförande i DRFs styrelse.

Utöver styrelseledamot är jag även kommunikationsansvarig i vårt förbund. Men majoriteten av min arbetstid spenderas som projektledare i DRFs projektgrupp där vi arbetar med att främja hälsosamma levnadsvanor. Ett jobb som är lika utmanande som roligt!

Således är jag högst involverad i DRF, så om du tycker att du ser mig lite här och var är det kanske en förklaring!

Hur har det senaste året i styrelsen varit?

Jag tycker att det bara blir roligare och roligare att vara engagerad i DRFs styrelse. Till skillnad från när jag var ny styrelseledamot känner jag att jag numera har en övergripande syn på vad vårt förbund har gjort och vilka lärdomar vi kan ta med framåt. Jag har även fått prata och skriva med många fantastiska dietister runt om i Sverige, möten som jag verkligen uppskattar. DRFs medlemmar bidrar varje dag till att göra Sverige (och Sveriges folkhälsa) lite bättre, det är jättekul att få samordna och visa upp det arbetet nationellt.

Vad har du lärt dig om DRF det senaste året?

Det senaste året har vi i styrelsen pratat mer och mer om hur vi ska göra när DRF blir en fristående från Naturvetarna (den fackförening vi i nuläget är knutna till). Hela det arbetet är komplicerat och en hittills oupptrampad väg för DRF, vilket gör att jag lär mig massor!

Sen hade vi ju DRFs kongress i mars! Inför den händelsen måste jag säga att lärde mig extremt mycket om det mesta som rör att arrangera en digitalt kongress.

Om du var en grönsak, vilken skulle du vara och varför?

En morot naturligtvis. Älskar färg och trivs riktigt bra hemma, som jag föreställer mig att en rotfrukt också gör.